Ur Ystads Allehanda 1903
Stort rabalder i Slimmingeby:
En i Ystad utkommande, mycket simpel tidning behagade i sitt torsdagsnummer kungöra att f.d. landtbrukaren Kristen Ed i Slimminge var död och vidfoga denna notis med en förskräcklig runa över den avlidne. Han hade i hela sin eländes tid varit en mycket usel människa, sniken och snål och den värste rövare, som roffat åt sig en halv miljon.
Det finns en enda telefon i Slimminge och i den pinglade det hela torsdagen:
Hallå e´ de hr Trulsson? Jo, jag skulle fråga om Kristen Ed är död och varför de skriva så illa i tidningen om honom.
-Han är inte död, han promenerar här ute på bygatan livslevande som vanligt. Var det ingenting mera?
– Helv – nidskrivaren! Röt det i telefonen I butiken- hr. Trulsson är nämligen köpman- kom folk med andan i halsen och frågade efter Kristen.
Gubbar, kvinnor och barn träffades i butiken och det pratade, gissades och larmades värre än på deras sockenstämma.
Ett par dagar senare i Ystads Allehanda
Är Kristen Ed död? Nej han lever precis som förr, och alla blev överens om att nidskrivaren skulle dömas till döden.
-Man vet ju inte när det händer en annan suckade en hederlig statkvinna från Brodda, därför bör nidingen arkebuseras eller hängas i taggig stängseltråd, och i denna dom instämde alla.
Kristen Ed heter egentligen Larsson, men kallas gemenligen Ed, emedan han bebott ett torp med detta namn. Han har fört ett strävsamt liv, som ej varit varken sämre eller bättre än de flesta människors i samma utvecklingsnivå, varför han är mer värd att beundras än så ilsket klandras, sedan han först lögnaktligen dödats.
Han är en gubbe mellan 70 och 80 år, har i sitt liv hunnit samla en liten förmögenhet på vid pass 20.000 kr. antaga vi och således långt ifrån en halv miljon, är pigg och duktig, varför han själv nog förstår att på bästa vis behandla både nidskrivaren och hans eländiga avisa.
Ytterliggare ett par dagar senare i Ystads Allehanda
Vår riksbekante Kristen Larsson lever och röres fortfarande ibland oss, oaktade socialisterna i Ystad försökt taga livet av honom. Sådana fula tilltag äro ju icke annat än klandervärda: hans gynnare ha ju också tagit honom i försvar.
Det är nog bekant att hans hopskrapade kassa anlitas av låntagare, men det är då visst icke förr än i sista hand hans hjälpsamhet här vid lag anlitas, ty det lär nog icke vara ovanligt att låntagare fått låta nöja sig med 80 a 90 procent av den summa de måst lämna skuldförbindelse på och med 6 procent ränta; sådant har man svårt att hänföra till oegennyttig hjälpsamhet.
Men att han testamenterat bort åtskilliga belopp, samt till och med varit så human att han redan utbetala dem, tror jag att flere av Slimminges flickor kunna intyga.
Januari 2012 Christer Nilsson