Christen ”Ed” Larsson blev en mäktig man i Slimminge runt sekelskiftet 1900. Denne man föddes den 23 oktober 1823 på den lilla gården Hällede som var insockne frälse
under Skönabäck.
Hans föräldrar var åboen Lars Mårtensson och Kerstina Enevaldsdotter, de får tillsammans 5 barn. 1835 avlider modern i lungsot endast 40 år gammal. Lars Mårtensson gifter om sig med Kerstina Andersdotter ifrån Heckenfältshus och de får ytterliggare 7 barn, varav några dog i unga år.
År 1849 står Christen skriven som inhyse i Skallahus. Har då gift sig med Kerstina Nilsdotter f. 1/9 1821 i Slimminge.
1851 flyttar de till Edet 1/8 mantal ins. Frälse under Skönabäck. De flyttar sedan (troligen 1859) till Stora Häckenfält 1/24 mantal.
Julafton 1884 går flyttlasset till Everlöv. Står skrivna som hyresgäster på Everlöv 5 (Prästgården). Arrendator av prästgården är Christen Larssons granne i Slimminge Per Jönsson (Per Näbb) Näbbarp.
I 1890 folkräkning står Kristen och Kerstina skrivna på Slimminge nr 15-16 som senare blev telestation och nu innebos av Pia och Lars Holmgren.
Kerstina avlider 2/8 1895 och Christen dog 25/9 1911. De ligger begravda på Slimminge kyrkogård. Stavningen Kristen förekommer också.
Vad är det för speciellt med Christen?
I folkräkningen 1900 står han som husägare och kapitalist. Han var känd för att vara en s.k. procentare (tog ut ockerränta på utlånat kapital).
Han skänkte även en kyrklocka till Slimminge, så vidare religiös var nog inte Christen i gamla husförhörslängder får han Bc och C i betyg i ”läsning utantill” samt Luthers Katekes.
Att han var kapitalist stämmer väl, han var 1898 ägare till 50000 kronor vilket idag motsvarar närmare 3 miljoner kr. Hur kunde ha bli så rik?
Hittade i Ystads Allehanda följande ifrån 1902:
YA juni 1902: Patron. f.d åbon Christen Larsson i Slimminge besitter en avsevärd förmögenhet i kontanter. Då det är välbekant tillåta vi oss i korthet meddela några ord om denne patron Larssons ”storkova”, synnerligast det sätt, på vilket den blivit hoparbetad. Såsom mycket fattig dräng tjenade L. ett tjugotal år för den nätta lönen av 8:50 pr. år jämte några nästan oanvändbara klädespersedlar, som på den tiden dock voro av ganska stort värde, i det man ej såsom nu visste av något snyggt och passande.
Sedermera började hr. L. att så smått göra affärer med kor till tvänne av orten större gårdar; han köpte kor uppåt landet, vilka han med stort besvär forslade till fots hemåt för att med någon förtjenst (och någon gång även med förlust) sälja dem igen. På så sätt började hr. L. att så småningom förvärva sig ett litet rörelsekapital, som under tidernas lopp och med tillägg av förnuftig användning har vuxit upp till ett efter nuvarande tider och förhållanden ganska avsevärdt godt resultat och som är sälsynt i våra dagar.
Patron L. har i testamente välvilligt skänkt större och mindre belopp till när och fjärran boende släktingar och vänner enligt testamente som också fanns att läsa i YA.
Vackra gåvor: Till Ystads Alleh. Skrives:” Lantbrukare Kristen Larsson i Slimmingeby har den 10 d:s genom testamentarisk bestämmelse förordnat hur med hans ganska stora förmögenhet skall förfaras då hans timglas utrunnit.
Född en kojans son, har han genom träget arbete och sparsamhet så småningom samlat sig en ganska respektabel förmögenhet. Utom vad som vid hans hustrus frånfälle (utan att efterlämna bröstarvingar) till hennes anhöriga blivit redovisadt, utgör förmögenhet cirka 50.000 kr (idag 2011 omräknat drygt 1 miljon kronor/CN).
För någon tid sedan har kontant tilldelats 8 församlingsbor tillsammans 2.000 kr. och har K.L. bl.a. donerat 1500 kr. till kyrkoringklocka och 250 kronor till ljuskrona i kyrkan samt 250 kr. till kommunens allmänna behöv. Utom vad som blivit testamenteradt till släktingar och förut varande tjenare ha donerat cirka 14.000 kr. till fördelning med olika belopp bland en del bekanta.
Heder åt en sådan arbetsman!” (enligt artikel i YA 1902)
Han är vid sina tillfällen också flitigt anlitad av behövande, och han har hulpit många i deras svåra belägenhet. Det sägs någon gång av dem, som ej blivit till fullo betjenade, att han är svår och sträng, men vilka anspråk skall man ställa på en man, som själv arbetat och slitit ihop vad han äger; jo han får ju naturligtvis i första hand göra som han själv vill och som han för godt finner med sin belöning och ej helt och hållet kasta det bort i obekanta och osäkra händer. Därför, all hedet åt en dylik man. Detta är undertecknat av Tvänne Byinvånare.
Enligt kyrkostämman den 31 maj 1898 kan man läsa:
Till denna stämma hade landtbrukaren Kristen Larsson begärt att vid sin hustrus gravställe för sin disposition, utan att användas till gravplats, få upplåtet en motsvarande bit jord, vilken stämman enhälligt tillstyrkte. Som församlingen tillmötesgick hans begäran tillkännagav Kristen Larsson att han vill donera 250 kronor till tvänne ljuskronor till socknens kyrka samt 250 kronor till församlingen att användas till nyttiga ändamål, att utbetalas 6 månader efter hans död, varvid närvarande stämmans ledamöter tackade den ädle givaren för gåvan.
Detta var lite om Christen Larsson, om det nu är hela sanningen om hans stora förmögenhet får vi väl aldrig reda på. Några talesätt i Slimminge på den tiden ”….fick han klappa jäntan slog han av på räntan”.
Samt ”…..lika sülten som Christen katt när han slög karakluden”
En s.k. nidvisa skrevs om Christen, och Pia Holmgren har nu hittat den.
Ett tack till Karin Andersson med kompletterande uppgifter.
Skulle vara kul om det fanns foto på denna man.
Skurup januari 2012 / Christer Nilsson
